Gallstensoperation

Mycket har hänt sedan jag senast bloggade. Då hade jag inte hunnit bli inlagd på sjukhus och opererats. 

Jag fortsatte att må dåligt och blev mycket sämre, och den smärtstillande morfin medicinen jag fått,(spasmofen) gav mig enorma biverkningar, tillslut kunde jag inte röra mig alls utan att spy, +att jag varken kunde bajsa eller kissa längre.

Husläkaren jag fick träffa i veckan efter akutbesöket trodde inte jag hade gallsten fast läkaren på akuten sagt detta. Han var sjukt oprofessionell och trodde snarare att jag käkat svamp eller fått hepatit, vilket jag förklarade för honom att jag varken hade käkat svampar eller vart ute och rest på cirka ett år. 

 

När de nya leverproverna sedan kom två dagar senare så ringde han och var orolig. Proverna hade inte blivit något bättre alls, vilket de borde blivit om jag käkat svamp. Dock så var han fortfarande inne på hepatit... Han trodde absolut inte att det var Gallsten. (vilket var troligast). Han bestämde sig för att ringa till sjukhuset och prata med dem och återkom sedan med att jag skulle läggas in. Sagt och gjort. 

 

Jag blev inlagd, men fick först spendera ett par timmar på akuten tills mitt rum var klart etc. Tydligen hade de fullt på den avdelning ja egentligen borde hamnat på. Fick dropp och ny medicinering och dagen efter var det dags för ultraljud för att titta på gallan. 

 

Precis som de på akuten trott från början och även när jag lades in så hade jag Gallsten. Blåsan var fylld och det hade även vandrat iväg stenar som fastnat i gångarna. Därav kunde jag inte äta någonting utan att få enorma smärt-attacker. Åter på dropp, och så skrevs jag upp på "Stand By" för operation. 

 

Låg inne hela helgen, men de gick med på att låta mig åka hem på "nattpermission" efter jag bett om detta då jag sover så sjukt dåligt utan Ramon. Söndag blev jag kallad till operation då de hade en lucka, men precis när jag skulle sövas kom det in ett akutfall då de hänt en snöolycka och jag fick åkta tillbaka till avdelningen. 

 

Måndag morgon väcktes jag av att sköterskor kommer in på rummet och är stressade. Det var bara 10min till operation och jag hann knappt bli nervös, men de slängde in mig i duschen där droppnålen åkte ur och jag var så uttorkad och sönderstucken i armvecken att de inte kunde sätta i en ny utan operationssköterskan fick sätta en i handen alldeles innnan sövning, vilket hon knappt klarade då jag var så torr, ont som satan själv gjorde det också.

 

________

 

5 timmar senare varknar jag på uppvaket, helt borta, ont så jag tror att jag kommer att dö, till och med värre än innan under gallstens attackerna och jag tror inte det är sant. Har de gjort någonting fel? Mår även så sjukt illa så de får ge mig smärtlindning och något mot illamåendet flera gånger då jag inte tycker att någonting hjälper. Fick ligga där i något som kändes som en evighet tills jag tillslut fick komma tillbaka till mitt rum.

 

Där får jag träffa en ny manlig undersköterska som förväntar sig att jag ska kunna ta mig ur sängen samt äta normalt efter två veckor där jag knappt ätit alls? Gillade honom inte alls då han nästan dumförklarade mig när jag sa att jag inte kunde gå på toaletten själv och när jag inte trodde att jag skulle kunna äta mat. 

Som tur var så kom Ramon, mamma och Cecilia på besök relativt snabbt och Ramon fick hjälpa mig till toaletten då jag knappt kunde röra mig utan att nästan tuppa av. 
När maten kom så försökte jag äta. Det gick inge vidare och snart spydde jag som en gris.Grönt. Det ska tydligen vara ren galla, något som skulle sluta när kroppen vant sig att vara utan gallblåsa. 

Var jätte grogga och kände mig helt borta resten av dagen och kvällen, sov sedan som en stock men hade mycket ont. 

 

Blev utskriven kvällen efter, inte för att jag ville för jag kunde knappt vara uppe ur sängen och hade fortfarande mycket ont och var rädd, men då det inträffat flera olyckor så behövde de mitt rum, vilket resulterade i att om jag hade stannat en natt till hade jag fått dela rum med en äldre kvinna som låg och snarkade och skrek om vart annat vilket jag verkligen inte ville då jag är väldigt lättväckt och situationen kändes väldigt obehaglig. 
Klarade fortfarande inte av mat särskilt bra utan resten av veckan åt jag mest kräm och fil och någon enstaka macka. 

 

Det tog mig flera veckor innan jag kände mig någorlunda återställd. Detta är tydligen väldigt individuellt och flera andra jag pratat med har inte ens haft ett dugg ont i magen efter operation, endast vart ömma och kunnat promenera och mått relativt bra redan samma dag efter operation. Jag fick äta morfin i en vecka efter operation tills jag blev tvungen att sluta med dem och endast ha alvedon. Hade jag fått bestämma hade jag haft en vecka till med morfin pga. smärtorna. Det kändes som om (trots titthålsoperation) att såren och hela magen skulle öppna sig när som helst. 

Fick även förklarat för mig att en anledning till att jag hade så ont kunde vara då de fått skrapa ordentligt i flera gånger pga. stenar som satt fast. 

 

Kan även tillägga att jag mådde väldigt dåligt första veckan speciellt och speciellt samma dag efter operationen på grund av narkosen (känslig) och gasen de sprutar in i magen för att lättare komma åt vid operation..