Gallsten

Har känt mig som att jag har kämpat för att inte bli sjuk under en längre tid nu. Har känt mig febrig och orkeslös och ont i magen. Vissa nätter har jag haft så ont i magen att jag inte vetat vart jag ska ta vägen.

Trodde att det var min IBS-mage som strulat, pga. dessa oförklarliga nattliga attacker. Trots det att jag innerst inne visste att det inte var samma typ av smärtor. Jag och Ramon funderade på om jag av misstag kunde ha fått i mig laktos, trots att det var otänkbart plus att en inte får smärtor av den graden pga. Laktosintolerans.

Under natten till i lördags fick jag så ont att jag trodde jag skulle dö. Hamnade på badrumsgolvet och kunde inte ta mig därifrån. Var så himla yr och illamående att jag inte kunde ta mig upp. Låg och svagt ropade på Leah istället för på Ramon då jag inte ville väcka grannarna(tunna väggar). Tog dock ett bra tag innan hon lyckades väcka honom, stackarn förstod inte varför jag låg där på golvet..

Dagen efter hade det fortfarande inte gett med sig och jag orkade verkligen inte mer, trodde jag skulle bli galen och dö på kuppen, så vi åkte in till sjukhuset. Kan inte minnas att jag någonsin haft så ont, det var verkligen hemskt, kunde inte andas och när smärtorna slog till som värst höll jag på att ramla ihop.

Efter 4timmar, massa prover, och en underbar gastro cocktail som bedövande hela magen fick jag veta att jag har Gallsten.

Som tur var är det inte infekterat och då febern hade försvunnit så fick jag åka hem med smärtstillande utskrivet istället för att opereras.

Nu äter jag diklofenak och morfin tills det är dags att göra ultraljud och få veta vad mitt öde blir. Läkaren på akuten skulle kontakta min doktor så att jag snabbt får en tid.

Har knappt kunnat äta någonting idag för att jag vart så himla illamående. Har legat orörlig i sängen hela dagen för att inte spy. Misstänker att det är någon av mina smärtstillande som gör det, men för att vara utan smärtorna så är det endå värt det!

Håller tummarna att febern inte kmr tillbaka för då måste jag åka in igen...

Och till råga på allt så kom mensvärken från helvetet igår också som på beställning, när en tror att det inte kan bli värre, så händer det. Man får aldrig glömma det, att det kan fan alltid bli värre!

Livet leker med andra ord. Nu ska jag ta mina stolpiller och hoppas på att få sova så länge som möjligt! Och vara mindre bitter imorgon! Godnatt!